Minnesstunden idag i skolan var så fin.. Önskar bara att de skulle ha haft dina nya sommarringar när du ringde dem, då skulle det här aldrig ha hänt. Då skulle du fortfarande komma på morgonkaffe ibland eller komma med din dator och bara prata lite skit.. Då skulle vi inte ha behövt ha dendär stunden i auditoriet idag, tysta minuten var allt annat än tyst. Vi saknar dig oerhört mycket.

T tar dethär på sitt eget tysta sätt och jag på mitt eget men jag vet ändå att vi båda kommer att minnas alla de roliga stunder vi hade med dig, är glad att vi hann få lära känna dig. Vila i frid Conny.







Gårdagen är som en dimma och man vill bara glömma minuterna efter att vi fick beskedet, eller ja hela söndagen och måndagen vill man glömma. Vet att det blir bättre med tiden men nu just känns allt för jävligt, varför just Conny ? Vet inte om det känns riktigt rätt att skriva något här om det som har hänt heller men det känns bättre att få skriva av sig lite, precis som när vi var och skrev i minnesboken idag som sen ges åt hans föräldrar. Tror inte riktigt allt har sjunkit in ännu men det kommer väl sakteligen.. Kommer iallafall inte att ta någon förgiven längre & absolut inte köra med dåliga däck eller gammal bil, aldrig.